Som replik till Annelis blogg....

......visar jag här valpen Malte 6 veckor som har busat så i trädgården att han somnar mitt i maten.

Vi är med barn!

I natt drömde jag att jag var gravid. Det beror på lilla Matilda. Det är valpen vi kommer att behålla.
Har ni försökt ta bilder på valpar? Det är det svåraste som finns. Det enda som funkar är att hålla dem i järnnävar.
Här är vår bebis. Är hon inte bedårande?
Hon är tricolor men det vita kommer att bli prickigt. Hon är minst av alla och sötast.
Om två år kan hon få valpar. Vi har redan en pappa, han heter Picasso och är också Cavalier/Am cocker.


Matilda är den valp som lämnar gänget.

Det goda i livet

Efter en hård vinter då jag inte kunde komma till Uppsala på möten med mina härliga Franciskaner har vi äntligen kommit i väg. Efter en mässa i Uppsala Katolska kyrka (inte en enda pedofil i sikte) har vi träffats och våra samtal kommer att blir en tröst långt fram i tiden. Vilka underbara vänner!
Min vän och ständig följeslagare på resorna är Ulla. Här sitter vi på Måns Ohls värdshus utanför Sala och stärker oss inför resten av hemresan. Det ingår i våra rutiner och är en del av alla guldkanter i livet.
Jag åt kycklingsallad som var härlig.

Leker med kameran

En sagobild

Tjocka Malte
Trötta Mimmi

En kamera senare

Som ni såg på förra inlägget var bilden inte särskilt bra. Den var tagen med min gamla kamera 3,2 megapixel. Jag tycker inte att man kan sälja valpar med sådana bilder.
Så jag slängde mig i bilen och köpte en ny kamera med 14 megapixel. Förutom det så fick jag ett kul program för bildbearbetning. Så nu kommer jag att fotografera hela dagarna och lyckliggöra er med nya inlägg. Jepeeee!

Marvin

Gulleplutten Marvin har fåt ögon men de syns inte. De här valparna är större och tjockare än de förra. Om en vecka kommer de att flytta från valplådan till hage. Det är så roligt!

Ta din aska och gå

Efter mycket velande hit och dit har jag bestämt mig att OM jag dör, så vill jag att min aska skall vila hemma i Brno. Det finns redan en plats bredvid min mamma och moster.
Varför? Det ser ni här. Den 4 maj ser ut så här. Jag står inte ut.
Eller rättare sagt: jag får lov att stå ut en livstid, men jag behöver inte göra det en hel evighet. Jag kommer att le i min himmel när jag vilar under blomstrande ängar medan ni i Sverige fortfarande skottar och halkar runt. Hi hi hi.